Pälsklingar - hundtrim, träning och hundfoto i Norrtälje

Loke, Lp1 Rld N Kalote's Spark, MT

Postat den 2012-09-30 klockan 18:07:00 Kategori : Allmänt Kommentarer (1)

Loke och jag bland raukar på södra Gotland i augusti.

Igår gjorde Loke MT. I augusti gjordes ju exteriörbeskrivningen där han blev godkänd utan problem. Tyvärr för Lokes uppfödares del, så kommer de inte kunna skryta med ytterligare en KORAD hund ur kullen, för även om Loke fick tillräckligt med poäng totalt sett, så hade han 2 poäng för lite i första halvan och kan då inte bli godkänd enligt de nya reglerna. En av hans systrar fick ungefär lika många poäng, men gjorde MT innan regeländringarna, så hon är KORAD. Men för egen del kan jag inte vara annat än nöjd med Loke, för han gjorde precis det han blivit lärd att göra. Eftersom han tränats för terapihundsarbete och sådant sedan han var valp så har vi gjort antijaktträning från dag 1 och tränat från dag 1 att inte bara rusa fram till främlingar hur som helst även om de bjuder in till lek och jag har jag velat ha en hund som släpper kampleksaken direkt när jag slutar kampa, så vi kan fortsätta jobba, samt inte får kampa för kraftigt med vilka människor och saker som helst osv... Så jag hade aldrig väntat mig att han skulle kampa som om livet hängde på det (han gillar till att börja med inte de där kampstockarna särskilt mycket, trasa funkar bättre), rusa på folk hursom och jaga efter "småviltet" utan tillstånd. Man kan se det krypa lite i kroppen på honom och han kastar frågande blickar på Karro när främlingen hoppar runt bjuder in till lek i testet tex, han beter sig precis som han alltid gör när han ber att få ett varsågod och inte riktigt kan hålla sig still. Jag hade önskat att testledarna hade bett Karro att ge honom tillåtelse, att bara ta ett steg fram får honom inte att bryta av. Dessutom spelade garanterat den dåliga funktionen på "småviltet" in, för första vändorna så strulade den och for inte iväg som den skulle, utan vi fick göra om. Loke hade ju redan klurat ut den då. ;P Hans stressnivå var tämligen låg, endast små frustrationspip då och då och jag tycker det är underbart att han är såpass lugn och ostressad i en sådan ovan situation med höga störningar och intensiva händelser. Han håller kontakt och fokus med sin förare (Karro). Han blir inte rädd för saker och släpper det fort, är det över så är det över och vaktandet är också på en nivå jag själv är nöjd med. Jag vill inte ha en hund som kastar sig mot eventuella faror vilt skällandes. Det är jättebra att han står på sin plats och varnar, spara hot på högsta växel tills det verkligen behövs liksom... Sedan är han ju helt skottfast också, kunde inte bry sig mycket mindre. ;D Nöjd med min individ till hund. Domarna sade efter testet att det där är en riktigt stabil och trygg hund, det ska ni vara stolta över.

----------------------------------------------------

Nu i backspegeln, 2015, när jag tittar på detta, så känner jag viss bedrövelse. Strax innan detta test hade vi varit hos veterinären på hälsocheck och fått höra att han var tipptopp fast jag inte upplevde det så. Långt senare kom jag till en fantastisk hundfysioterapeut (efter flera instanser som alla sagt att han var bra fast jag inte upplevde det så) som konstaterade en gammal muskelruptur i höften som han haft ett bra tag, minst ett par år och alltså långt före detta mt, och som lett till stora felbelastningar, rejält förkortade muskler och omfattande inflammationer i hela "bakvagnen"... Han har haft jätteont och ändå tryckte jag in honom på ett sådant här test. Jag vet - jag visste ju inte, jag hade ju fått grönt ljus precis innan. Men ändå, det känns hemskt att han fick gå så länge - hemskt att folk som ska vara proffs inte kan sitt jobb. Extra stolt över Loke såhär i efterhand.

2016: Om Lokes skada och rehab när det begav sig, på fysioterapeutens blogg: http://sostassar.blogg.se/2016/march/lokes-rehabhistoria.html

Nervositet

Postat den 2012-09-20 klockan 20:08:53 Kategori : Allmänt Kommentarer (1)

Även om det är enkelt och snabbt gjort. Jag gillar inte sjukhusmiljöer alls.

Jag har haft en hel del smärtor senaste månaderna, som man inte kunnat klura ut vad det beror på. Riktigt jobbiga tillfällen har man gått på knäna. Detta ledde till det sorgliga beslutet att omplacera Sam. Inget snabbt eller enkelt beslut. Jag vet att många djurägare är av den åsikten att har man tagit på sig ett djur så har man ett ansvar att se till det djuret hela dess liv. Jag ser inte på det så. Varför skulle jag behålla ett djur om det inte kommer få det som det behöver hos mig, det är väl knappast att vara ansvarsfull? Jag ser det som så att har man tagit på sig ett djur så ska man se till att djuret får det som det behöver och förtjänar - om inte jag kan ge det så ska jag se till att hitta någon som kan det. Sam har blivit en unghund och således i behov av mycket stöd och guidning närmaste 1-1½ året för att bli en stabil vuxen individ. Dessutom en terrier med mycket energi och krav på rätt aktivering och stimulans. Jag har dock ingen ork, ibland har bara promenader känts oöverstigliga och jag vet inte hur länge det kommer pågå. Knappast värdigt för en ung terrier. Hellre än att han skulle bli en negligerad hund som drar på sig problembeteenden pga det, så hittade vi ett nytt hem till honom och det verkar jättebra. Jag har lagt den absolut nödvändiga grunden avseende socialisering mot människor och hundar (och katter, ankor, kor, hästar, grisar, getter, får), miljöträning, passivitetsträning och grunder som koppelgående, ögonkontakt, inkallning mm. Nu får nästa hem bygga vidare på det och "ta honom i mål" och han är ju faktiskt bara ett par mil bort. Jag fick just ett sms: "Fan vad söt han är!!! Han är så goo!!!". =) Don't we all agree. ;) Förhoppningsvis ser vi Sam på tävlingsbanan så småningom.

Sam med en ny kompis!

Stockholms hunddag

Postat den 2012-09-16 klockan 22:57:39 Kategori : Allmänt Kommentarer (0)

Var det någon mer som besökte Kungsträdgården idag? Jag och Loke var där i några timmar och det var väldigt kul att så många ¤internetmänniskor¤ kände igen oss (eller framförallt Loke då). ;) Lustigt hur man kan veta en massa om varandra utan att någonsin ha träffats i verkliga livet. Sedan var det väldigt många människor som ville hälsa på Loke och ta kort på honom utan att ha någon tidigare "relation" till oss. Loke hälsade på flera gulliga små hundar, en liten svar pudeltik luktade särskilt gott och det blev även några intrasslade koppelsnurr med en fellow aussie. =) Fastän vi inte praktiserat några terapihundsgrejjer på länge nu, så lägger han hakan på folk som en mästare och det smälter ju varje hjärta. ;) Han var också i toppskick, förutom lite tandsten, när vi deltog i "Känn din hund" och bedömaren tyckte han hade underbart temperament.

Få människor skulle nog tro mig om jag sade att Loke för ett par år sedan inte skulle ha kunnat vistas på området utan att göra utfall mot varje hund som tittade på honom (av frustration i koppel, inte aggression). Han är min största läromästare och tvingar mig att hela tiden hålla mig uppdaterad, inte stanna vid gammal information, våga testa nya tillvägagångssätt. Det finns fler än ett sätt att träna hund, en lösning funkar inte på varje individ, men det GÅR att träna på många olika sätt utan att använda sig av obehag. Det verktyget kan finnas där i verktygslådan, men det ska vara dammigt och svåråtkomligt för det ligger så mycket annat ovanpå. Ibland sliter man sitt hår, ibland tappar man tålamodet, ibland kan man inte hålla tillbaka sin frustration - avbryt, ta en paus, gör något annat som inte involverar din hund och gå vidare.