Pälsklingar - hundtrim, träning och hundfoto i Norrtälje

Riktig mat (barf, färskfoder, råfoder)

Postat den 2015-07-31 klockan 21:20:00 Kategori : Allmänt Kommentarer (3)

Nu har det gått ett par år sedan jag övergav torrfoderpåsarna. Jag började först utfodra Loke med Vom og Hundemat istället. Några veckor in i det började han fälla mycket päls och blev "skräpig" i öronen och torr i huden. Jag fick inte panik, men tänkte "hjälp". =P Jag var förberedd på att "detoxperioden" kunde uppvisa både det ena och det andra - och mycket riktigt så gick allt över av sig självt och fram kom en päls som var otroligt mycket glansigare än den varit innan. (De anmärkningsvärt positiva förändringarna tog ett tag, det handlade inte om några veckor eller ett par månader. Förändring tar tid.) Jag var nöjd med torrfodret vi hade gett Loke innan (Orijen) och han hade fin päls och fina ögon osv med det torrfodret - men uppenbarligen fanns det grader på skalan. Jag komponerar ihop själv, men köper fortfarande också en del färdiga produkter, som exempelvis Mush.

Som sagt, torrfodret hade funkat innan, men för mig är det självklart att en torr liten superprocessad nugget som serveras dag efter dag, år ut och år in aldrig kan vara det mest optimala att utfodra sitt djur med. (Det tyckte jag även medan jag utfodrade med torrfoder, men det tog lång tid för mig att våga släppa det jag alltid gjort. ;) ) Detta gäller alla mina djur, ska tilläggas. Jag gör egna foderblandningar till mössen och hönsen också och endast i nödfall skulle jag köpa hem dessa olika processade allt-i-ett-pellets som finns (och i mössens fall konstiga blandningar med suspekta infärgade klumpar i ((rosa, blå, lila...)). Det är inget fanatiskt alls med det, det känns bara givet.

Lokes matskål imorse. Kalkonhals, en nötköttmix med muskelputs och inälvor, (bland annat lever), en ägghalva samt några blåbär och hallon. De sistnämnda är mest för att han tycker det är gott, livar upp lite. ;) Hallonen från våra egna snår och blåbären har vi plockat litervis i skogen.

Gaias matskål imorse. Samma nötköttmix, ägg och så en kycklingvinge. Även hon gillar hallon och blåbär.

Mina hundar får som synes bland annat fågelkött och folk ryggar ofta tillbaka och säger att de kommer bli sjuka i salmonella.

Titt som tätt får torrfoder återkallas pga salmonella-utbrott runtom i världen. Vad jag vet aldrig för att djuren blivit sjuka, utan för att människorna som hanterar maten, och inbillar sig att torrfoder är ingen fara men tex kyckling är livsfarligt att hantera, blivit sjuka. Den 30 juli 2010 återkallade det multinationella företaget Procter&Gamble Eukanubafoder på grund av salmonellasmitta exempelvis. Och i början av 2014 undersökte Statens Veterinärmedicinska anstalt i Sverige 22 partier med torkade grisöron, som jag vet är populärt att ge utan större eftertanke hos många hundmänniskor, och fann salmonella i 14% och "andra resistenta bakterier" i 9%. Det finns väldigt gott om hundar och katter i världen som äter rå kyckling, med eller utan människors inblandning, så folks fortsatta förfäran över denna myt förvånar mig lite. Sverige har ett salmonellakontrollprogram som innebär att salmonella bekämpas i alla led, (köp svenskt och håll god hygien som när du tillagar din egen mat alltså), från foder till färdigt livsmedel och det är väldigt låg förekomst av salmonella i svenska djurbesättningar. Merparten, runt 80%, av de människor som drabbas varje år har blivit smittade utomlands eller av livsmedel importerat från utlandet. Innehållet i torrfoder kan vara svårt att få veta ursprung över huvud taget på. Hundar blir sällan sjuka av vare sig salmonella eller e-coli.

Den som råfodrar och själv sätter ihop maten till sina djur har den enorma fördelen att man själv kan bestämma varifrån man vill handla. På så vis kan jag styra om jag vill att hundarna och katten till exempel endast får svenskt kött och jag kan till och med bestämma att de endast ska få ekologiskt (där är jag dock inte riktigt än). Jag bor nära ett mindre slakteri dessutom och är man lite om sig och kring sig kan man få kontakter med jägare för härligt viltkött till bra pris. Jag har större möjligheter att få tag på kött som jag vet kommer från gräsbetande djur och kött från gräsbetande djur innehåller mer av den essentiella fettsyran omega 3 exempelvis. (Essentiella fettsyror behövs bland annat när kroppen ska bilda och reparera sina celler och är även viktiga för immunförsvarets funktion. Dessa fettsyror är känsliga för både syre och ljus. I torrfoder är de tillsatta, studerar du tester av torrfoder finner du att vissa inte har tillräckligt tillsatt, plus att så fort du öppnar din torrfoderförpackning börjar oxideringen och som tumregel kan man bara räkna med att fodret håller runt en månad, sedan är fettsyrorna förstörda. Även med oöppnade torrfoderpåsar som legat länge sker förstås en nedbrytning.) Att komponera eget ger mig också möjlighet att stödja bättre djurhållning. Flera av färskfodren på marknaden är också svenska. I framtiden, när vår hönsbesättning blivit större och vi förhoppningsvis får kycklingar, så kommer vi kunna nacka egna överskottstuppar att använda till både hundarna och oss själva. Då vet jag med säkerhet att de haft det riktigt bra.

Och gällande (råa förstås) ben och att sätta dessa i halsen. Ja, det är klart att benen kan fastna i halsen, men det har inget att göra med att det är ett kycklingben eller "riktigt" ben över huvud taget. Hunden kan sätta vadsomhelst i halsen om den inte är försiktig eller man helt enkelt har otur, men det är som sagt inget som riktiga ben har monopol på. Jag höll på att förlora min parson russell terrier pga ett sådant där hudben - han gnagde tills en av knutarna lossnade och försökte sedan svälja knuten hel, så det blev stopp. I bilen på väg till veterinären lyckades vi få upp den. En bekant till mig förlorade sin valp pga att den satte en torrfoderkula i halsen och kvävdes. En annan höll på att förlora sin valp för att valpen sprang med en pinne i munnen, snubblade till och pinnen åkte långt ner i halsen och rev upp hela vägen. Stoppar hunden något i munnen finns alltså den potentiella risken att något händer. I år har jag läst om flera som fått operera sina hundar för att den svalt den där överblivna delen som blir på majskolven och den satt sig som en propp i tarmen. Men vi har inte börjat mata djuren intravenöst än i alla fall. ;) Har man en hund som inhalerar sin mat, så kanske hela råa ben inte är bästa alternativet. De måste inte vara hela, malda ben är en stor beståndsdel i många färdiga färskfoder. Man förlorar förstås rekreationsdelen i att jobba med ett ben, samt "tandborstningseffekten", men det kan ju lösas genom att exempelvis servera mat i en kong eller annan aktiverande matleksak. Jag gör inget med mina hundars tänder utöver att ge ben.

Tyvärr kommer glansen inte till sin rätt riktigt. Jag kommer inte ihåg exakt hur lång tid det är mellan dessa foton, men på den undre bilden är det över ett år sedan Loke slutade äta torrfoder.

Förutom tidigare nämnda glansiga päls och så, så har Loke fått både större och bättre definierade muskler. Han utstrålar vitalitet nu när han snart blir 7 år gammal. Och bajshögar är ett minne blott, vare sig han eller lilla Gaia efterlämnar särskilt mycket slaggprodukter alls och det lilla som kommer ut är hårt och försvinner typ av sig självt efter några dagar. Fina tänder, tassar, klor, bra magar. Det negativa skulle väl vara att det tar upp frysutrymme att utfodra på detta sätt. ;)

Här är ett annat tillfälle, då Gaia har fått kalkonhals. =9

Barf, råfoder, färskfoder, rå föda, bones and raw food

Jag blir glad och smickrad

Postat den 2015-07-30 klockan 13:42:00 Kategori : Allmänt Kommentarer (0)

"Jag fick hjälp av Lina vid ett par tillfällen där hon hjälpte mig med bla personspår, gå fot, inte dra i kopplet och lite olika trix. Är så himla nöjd! Hon anpassade träningen efter hunden, beroende på var man låg i träningen. Hade aldrig spårat förut och nu kan min hund personspår utan minsta problem. Hon lär ut på ett väldigt bra sätt så man förstår och hon ger alltid tillfälle för frågor. Idag är min hund väldigt mycket lydigare än innan jag tränade med Lina. För första gången kan min tik gå fot lös, utan godis i handen och med störningar. Hon kommer även mycket bättre på inkallning. Kan absolut rekommendera är gå till Lina! Väldigt pedagogisk och förklarar på ett sätt som gör det väldigt lätt att förstå och hon för det även lätt för hunden är förstå. Tummarna upp för Lina! Tack för all hjälp har en helt annan hund nu." /Malin A-N, Vällingby

Semester

Postat den 2015-07-01 klockan 15:06:00 Kategori : Allmänt Kommentarer (2)

Nu stänger vi ett tag och skär och saxar åker iväg på semester (slipning). ;)