Många sätter likhetstecken mellan dessa begrepp, men klickerträning är snarare en förgrening från operant betingning, en term som myntades av psykologen B.F. Skinner.

Skinners arbete baserades på Edward Thorndikes "Law of Effect". Klickerträning uppkom i sin tur sedan genom Marian Bayley och Keller Breland, som var studenter hos B.F. Skinner.

B.F. Skinner valde termen operant därför att han inkluderade all inlärning som INTE handlar om reflexer, (klassisk betingning), utan det man kan kalla ”viljestyrt” eller ”målinriktat” beteende. Beteenden styrs av de konsekvenser som beteendet får. Konsekvenserna avgör om beteendet kommer att öka eller minska.

 

 

Man kan säga att det finns fyra pelare inom operant betingning:

Positiv förstärkning: Något läggs till (exempelvis en godbit) när djuret gör något och detta ökar chansen att beteendet upprepas. Exempel: Hunden sätter sig - hunden får en godbit.

Negativ förstärkning: Något aversivt (alltså otrevligt) tas bort när djuret gör något och detta ökar chansen att beteendet upprepas. Ett exempel är Skinners Box-experiment, där det avsersiva kunde vara ett högt ljud eller elstötar, som fortsatte ända tills råttan tryckte ner spaken, varpå det hemska ljudet/elstötarna upphörde.

Positiv bestraffning: Något aversivt läggs till när djuret gör något och detta minskar risken att beteendet upprepas. Det finns till exempel ett experiment med en mask där den fick en elstöt när den svängde vänster, vilket snart ledde till att den aldrig svängde åt vänster.

Negativ bestraffning: Något som djuret vill ha tas bort när djuret gör något och detta minskar risken att beteendet upprepas. Om du till exempel har lagt din hund och är på väg fram för att ge en godbit och den då reser sig, så försvinner godbiten ner i fickan igen. Detta minskar risken att hunden upprepar beteendet att resa sig för tidigt/innan frisignal.

 

 

Inom operant betingning ingår alltså alla dessa fyra. Du kan således använda dig av obehag inom operant betingning. Klickerträning, däremot, medger inte användandet av aversiver, positiv bestraffning och negativ förstärkning får inte användas inom klickerträning, för då är det inte klickerträning. Det finns sedan ytterligare några kriterier inom klickerträning, där det mest uppenbara är användandet av en betingad förstärkare, (som klickerdosan), men det är en annan historia. ;)

Nu har Jin ("Joseph" på Hundar utan Hems sida) varit hos oss i några dagar och redan gjort väldiga framsteg. =) Han behöver komma till ett hem som kan fortsätta bygga upp hans självförtroende. Gissningsvis blir detta inte en hund för soffpotatisar, men han är den absolut lättaste valpen jag någonsin haft med att göra.

 

Just nu gästspelar denna valp hemma hos oss. =) Tillsammans med sina syskon hade han dumpats i en kartong intill en mycket trafikerad väg. Han längtar efter att hitta sitt eget livslånga hem hos någon som älskar honom. Ju kortare tid han bor här desto bättre, så slipper han fästa sig vid oss. Han finns under "valpar" på Hundar utan Hem http://www.hundarutanhem.se/ och kallas där "Joseph". Här hemma kallar vi honom kort och gott "Jin", vilket han redan efter en dag lystrar till. Han blir piggare för varje dag och har redan lagt på sig, när vi hämtade honom i fredags gick det att spela på hans ryggrad. Sedan idag är han även inklickad och jag har börjat uppmuntra initiativtagande hos honom. Han går redan riktigt fint i kopplet. Han tar det mesta med jämnmod, men är ju som sagt en liten valp och har mycket att upptäcka i världen.

 

Den här pudeln skulle snyggas tillhäromdagen. Jag tänkte visa lite av förvandlingen. ;P Bilden ovan är tagen innan jag gjort någonting alls.

Här är han badad och fönad och som synes väldigt tydligt på vänster framben - uppfluffad. Han var inte helt jämn i pälsen, matte klipper själv bort tovor vid behov och så. Jag har här klippt ner honom på kroppen och hans högra framben har jag format med sax, det är alltså klart och såg ut som vänster framben innan jag började. ;) Några riktigt "tjocka" ben ville matte inte ha, men inte heller fullt så pinniga som de tenderar bli om man kör samma skär som på kroppen. Notera det otroliga fluffet på huvudet.

 

Ibland får jag förfrågningar om jag skrapar tänder på hundar - vilket jag inte gör. För det första kommer man bara åt tänderna längst fram i munnen om hunden är vaken, såvida man inte har en särdeles lydig hund som kan hålla munnen öppen på kommando, något jag hittills aldrig stött på. Att bara skrapa hörntänderna på hunden gör ju varken till eller från utöver att det kanske ser lite snyggare ut vid första anblick.

 

Men anledningarna till att jag inte gör det är betydligt allvarligare än så. Dels kommer du aldrig komma åt med tandskrapan under tandköttskanten, vilket är det viktigaste. Det är den tandstenen som leder till tandköttsfickor, vilket i sin tur leder till tandlossning när det gått för långt. Hundars emalj är dessutom tunnare än människors och det finns alltså risk att den skadas vid tandskrapning, vilket ytterligare förbättrar "grogrunden" för tandsten. Tandsten ska du således ta bort hos någon som är särskilt utbildad för det och har rätt instrument - idag är det oftast ultraljud.

 

Många veterinärkliniker erbjuder idag munsanering. Stockholms djurklinik i Alvik, den vi själva tar våra djur till, är ett exempel. De använder ultraljudsscaler. Du lämnar in din hund på morgonen och får hämta den på eftermiddagen. Hundens sövs under tiden de jobbar. De räknar alla tänder, kollar efter skador i munhåla och på tänder samt mäter eventuella tandköttsfickor. Småsaker fixar de på en gång, men är det en större åtgärd som krävs kan ett återbesök behövas. Anledningen till att jag vet detta är förstås för att jag lämnat in Loke där alldeles nyligen. =) Utlåtandet var att han bara hade måttlig tandsten, men tandköttsinflammation och några tandköttsfickor.

 

Allra bäst är förstås att förebygga tandsten istället för att vänta tills det blivit en massa som måste bort. Precis som för människor är tandborstning effektivt för att hålla tänderna glatta och fria från matrester o.d. De populära tuggbenen av hud och liknande är tyvärr sällan så effektiva. Däremot är riktiga ben en bra och "naturlig tandborste". Loke får numera bland annat råa revben att tugga på. Så länge benen är råa kan hunden äta alla sorters ben. Över huvud taget så påverkar hundens foder tänderna. Dåligt foder ger dåliga tänder, så välj med omsorg vad du utfodrar din hund med.