Jag har glömt att skriva om det, men för ett par veckor sedan besökte Loke och jag Svenska terapihundskolans lokaler för att göra deras lämplighetstest. Loke och jag gick en terapihundsutbildning redan 2009, men då var Loke inte ens året gammal och han var inte mogen att göra några slutprov när det var dags. Tyvärr hann den utbildningen sedan läggas ner och då rann det hela ut lite i sanden, för jag hade ju inte lust att gå en ny utbildning igen (och betala för det). Men det har hängt med under åren och nu gjorde vi slag i sak och på't igen. Redan när vi skaffade Loke fanns ju dessa planer, så det skulle vara surt om det aldrig blev något. Då fanns inte något lämplighetstest, men jag är glad att det gör det nu. =)

 

Loke klarade det med bravur, vilket jag var ganska säker på att han skulle göra. Han mer eller mindre inledde med att gå fram och lägga hakan på testledaren spontant. Score! ;P De tyckte att han var supertrevlig, med härligt uttryck när han är engagerad, lyhörd, social och tillgänglig. Hantering var (såklart) inga som helst problem, inkluderat den hårda kramen. De sade att det är ganska vanligt med aussies att hanteringsdelen är knepig. De tyckte också att han reagerade mycket balanserat. "Ljudhot" (bricka med bestick som plötsligt slängs i golvet) var förstås inga problem, han gick fram och trodde att han skulle hjälpa till att plocka upp. Visuellt hot (en av testledarna kommer in i rummet med täckt ansikte förutom kring ögonen, stirrar stint, hotfull position, stampar i golvet osv) morrade han över den obehagliga typen, men var lätt för mig att avbryta och tala om vad han skulle göra (gå och lägga sig bakom mig). Det ska inte vara en robot man har i koppel, men hunden ska kunna styras och lyssna och får inte visa aggressivitet. Han gjorde aldrig någon ansats att ge sig på personen. Han är inte hunden som tänder på alla cylindrar på en gång det händer något, vilket ju är hur bra som helst i denna typ av arbete. (Och sådant jag uppmuntrat från start.) Vardagslydnad som sitt, ligg, stanna kvar, komma på inkallning, gå fint i koppel osv var ju inte heller några konstigheter. Hunden ska även kunna åka hiss.

Ena testledaren sade: "En sådan här aussie vill jag ha!" ^_^

 

Tanken är nu att bli besökshundsekipage. Jag tror inte att jag kommer gå hela vägen till terapihundsekipage, då jag helt enkelt inte kommer ¤använda¤ kompetensen. Att däremot komma som besökshund och avbrott i vardagen på exempelvis äldreboenden, som ett slags extraknäck, ser jag oss kunna göra.