Disc dog
Postat den 2012-10-07 klockan 20:08:00
Kategori : Foto/Film
Kommentarer (0)
En av de tråkigaste sakerna med området vi bor i är att det inte finns någon avsedd plats för hundägare. Det finns ett så kallat "hundrastområde", en liten skogsdunge mer eller mindre. Men även om man får ha hunden lös där, så är det backigt och olägigt, så träna är det inte tal om. Något inhägnat område finns inte och grönområdena är få. Jag bor i ett område där många dessutom är rädda för hundar och springer över till andra sidan gatan så fort de ser en, skulle man ha hunden lös så skulle de få totalpanik. ^^ Nu lyder jag ju koppeltvånget som finns, men trist blir det. Det finns en idrottsplats i närheten som jag utnyttjar då och då och har Loke i långlina och hittills har ingen klagat, även om det officiellt är så att hundar inte ska vara där. Idrottsplatsen används nästan alltid dagtid/tidig kväll, så det går inte att "smyga". Hursomhelst så bestämde jag mig för att testa disc dog med Loke denna vecka. Jag har sett mycket på Youtube och det är synd att sporten inte har fått så stort genomslag här i Sverige - än. =) Jag har bara sett ett par kurser ges i Sverige. Så. Efter en liten introduktionsvideo på Youtube som lärare i hur man börjar begav vi oss till idrottsplatsen för ett första pass. Vi höll på i ca en timme, med övningar som i stort liknade varandra, så videon är bara en liten sammanfattning. Och för de som nu trodde att Loke är helt sävlig när det kommer till kamp, så har han ett par saker som han alltid fått gå igång på precis hur mycket han vill, varav favoritkamptrasan är vad jag använder i slutet av denna video. ;) Det är en träningsfråga. Loke var inte ens året gammal när vi började terapihundsutbildningen och en terapihund får inte kampa för kung och fosterland vid åsynen av något "kampbart", det skulle kunna sluta hemskt olyckligt med att en gamling dras ner i backen t.ex. Mild dragkamp görs för att gamla eller folk med exempelvis förvärvad hjärnskada ska få träna armar/ben, men hunden får inte slänga sig hit och dit för att rycka loss saken, eller dra särskilt hårt, det ska bara vara ett tillräckligt motstånd så att personen ifråga får kämpa lite. Loke har dessutom visat på sin skärpa i verkliga livet och skyddat mig från en man en sen kvällspromenad för ett par år sedan då han hoppade fram framför mig (efter att ha varit osynlig inne i några intressanta buskar, så han syndes inte först) och tydligt talade om att mannen gjorde bäst att avlägsna sig. Så visst finns det kraft i Loke. ;) Precis som dessa olika tester som finns att göra inte ger en helhetsbild över hundar som är hysteriska under testet, så gäller detsamma givet hundar som inte är det. (Har varit inne på detta tidigare i somras). Det är ju inte heller ovanligt med hundar som är superlydiga på lydnadsplanen och får bra poäng, men som "vardagslydnadsmässigt" är vad de flesta kallar olydiga - exempelvis drar i kopplet och liknande. För egen del har jag helst en så jämn hund som möjligt, medan andra jag pratat med till exempel vill att hunden ska vara superladdad och taggad inför och på lydnadsplanen och de skiter i hur hunden beter sig i andra sammanhang, bara den gör bra ifrån sig där. Det är helt personligt, liksom. Dessa kan tycka att min hund är för "måttlig" medan jag själv skulle ha svårt att stå ut med en hund som som pendlar för mycket. Är man själv nöjd med vad man åstadkommer med sin hund är det skitsamma vad andra tycker, tycker jag. Särskilt hundvärlden blir ofta lätt infekterad. Ta bara ett så laddat exempel som någon som säger att h*n ska skaffa en border collie men inte valla med den. Huvuden riskerar att rulla i vissa läger. Jag har även själv fått be om ursäkt för att ha uttryckt mig klumpigt och otydligt och med för mycket "interna" ord. "Idiothund" är ett av dem. Här hemma står det för en hund som är "en virrpanna" i något sammanhang, men för utomstående låter det såklart inte som det! O_O Ibland tänker jag mig inte för och interngrejjer kommer med där de inte borde vara utan närmare förklaring.
Kommentarer
Trackback