Pälsklingars hundtrim har nu funnits i Bromma i 2 år! Dags att fira med en tävling! Temat denna gång är skitiga hundar. Vi snackar lerpölesimmande, geggamojsgrävande och träskrullande hundar som ni förevigat på bild. ;) Det får vara flera hundar med på kortet, men endast ett bidrag per person.

För att delta i tävlingen gör ni såhär:

¤ Maila in din skitigaste hundbild till palsklingar(a)gmail.com. Skriv "skithund" som rubrik.
¤ Gilla Pälsklingars Facebooksida. (Du som redan gillar - good for you!)
¤ Fyll i det badalternativ som stämmer bäst in på dig nedan.

De 5 bidrag som får flest "likes" går så att säga till final, där jag kommer att kora vinnaren. Mitt allenahärskande beslut kan ej överklagas.

Det måste vara en bild du själv har tagit. Tävlingen är endast öppen för personer boende i Sverige.

Tävlingen pågår till den 15 november och för att sena bidrag också ska hinna ses, så kan man gilla bilder fram till den 18 november. Inom en vecka därifrån väljer jag ut vinnaren.

Priset då? Jo, det är en flaska väldoftande 2i1-schampoo från Espree som är perfekt för det "snabba badet". =) Ger en mjuk och skinande päls. Här kan ni läsa mer

 

 

På Facebook har man ju gott om vänner. ;) I mitt fall är det många som jag aldrig har träffat, men som man helt enkelt har något gemensamt med - till exempel rasen Australian shepherd. Mer behövs ju inte! =P Man kommenterar/gillar varandras bilder och så. Häromdagen fick jag en kommentar på min tidslinje från just en av dessa och man blev sådär obeskrivligt glad över att någon kan tycka så. =)

 

 

Vad fint! För att förtydliga historien om hans freestyle-debut, så var det så att tidigare i somras var det en tjej som skulle ha tävlat med en hund i klass 1, men bara ett par dagar innan tävlingen blev det så att den inte kunde. Hon frågade då på ett forum om någon kunde tänka sig att låna ut sin hund och jag skrev att hon kunde testa Loke om hon ville, men att han aldrig tävlat i den grenen och det var flera år sedan han var på en tävlingsplan (lydnadsklass 1). =P Men så blev det. Hon fick en lista med hans trick, en timme innan de skulle starta träffades vi alla för första gången, jag gav henne kopplet och typ "följ med henne nu, Loke" och de testade lite tankar hon hade förberett. Han var pepp och försökte förstå fast hon inte sade och gjorde riktigt som matte brukar göra osv. Sedan var det liksom dags. Det gick både bra och dåligt. =P Först såg det fint ut efter omständigheterna, men tyvärr fick han syn på mig framåt slutet och sprang glatt av planen fram till mig och såg ut som "såg du vad duktig jag var?!" i hela ansiktet - diskad. Nåväl, det var kul att se ändå. ;D Det går att följa oss på Youtube, Instagram (palsklingar) och på Facebook är de flesta album öppna för allmänheten, både foto- och videoalbum - de innehåller mer vardag.

 

 

 

 

 

Häromdagen fick jag ett mail. Det kom från en kund som för något år sedan besökte mig med sin dvärgschnauzer-valp några gånger. Sedan har jag inte hört ifrån dem och jag gissade att de nog hade börjat gå till någon specialiserad på just dvärgschnauzer istället.

 

"Hej! Detta är ¤¤¤ som skriver. Jag har fyllt i ett frågeformulär ang trimmning i Bromma.. men det går inte att skicka iväg det! Så jag försöker få kontakt med dej på detta sätt.
Jag har en dvärgschnauser som heter ¤¤¤¤, vi var hos dej för ca ett år sedan. Dess imellan har jag gått till en som just bara trimmar dvärgar. Känner nu att jag skulle vilja ha en tid hos dej.. då jag gillar ditt sätt att handskas med hund. Jag skulle vilja ha en tid så fort som möjligt. Såg att det var en långväntetid, men om någon ger ett återbud."

 

Jag har frågat om jag får dela texten.

 

"Du är ödmjuk och visar respekt för både människa och hund."

 

 

Man måste inte vara bäst på att frissa för att få kunder. Haha, det är faktiskt sant. Det är ett par stycken som återvänt till mig för att de föredrar mitt sätt att hantera hund. (Vad andra gör som jag inte gör vet jag faktiskt inte, berätta gärna era upplevelser om ni har några.) Detta handlar även om en relation och där har vi alla olika preferenser. Jag skulle aldrig utge mig för att vara lika duktig på att fixa schnauzer som någon som håller på med utställning och har gjort hundratals schnauzrar och är noga insatt i standarden. Jag är ju bara en "vardagsfrisör". Men däremot har jag generellt ett bra bemötande och en "öppen" verksamhet, alltså, man får vara med om man vill och se hur det går till. Ibland uppmuntrar jag det till och med, exempelvis första gångerna för en valp. Sedan finns det hundar som blir helt omöjliga om ägaren är med och då får man såklart köra bort matte eller husse ett tag. ;) Jag förklarar gärna vad jag gör och varför. Jag satsar på ärlighet, vilket kanske svider ibland, men jag tror det varar längst. Hunden kommer först. På hundinstruktörsutbildningen, som jag har i bagaget förutom hundfrisörsutbildningen, så ingick hundars beteenden och språk i hög grad och det gör mig duktig på att läsa av hundar. Det innebär också att jag kan peka på vad man som ägare behöver jobba på träningsmässigt för att förbättra tillvaron för både hund och frisör. ;) För jag kan inte träna hunden när den är inlämnad för att frissas, den tiden och möjligheten finns inte. Tips på hur man kan träna själv kan jag ge. Det är inte många hundar som älskar att frissas, men det skulle kunna vara en otroligt mycket trevligare upplevelse än vad det är för många i dagsläget. För det är inte så att alla hundar kommer glatt rusandes in till mig - fast jag så att säga är snäll. För många hundar är jag en dumming helt enkelt för att jag hanterar fönen som de hatar, eller klotången eller annan valfri grej hunden avskyr.

 

 

M och M får en aktiveringskurs av mig. Idag var första tillfället och de har då fått prova på personspår och fått med sig lite grundläggande information och läxor kring det. Medan spåret fick ligga ett tag pratade vi trick. Matte fick själv välja ut några trick hon skulle vilja lära sin hund och vi pratade om att ha en målbild och att bryta ner tricket i små beståndsdelar för att göra det enklare för hunden. Att ha en träningsplan, helt enkelt. Jag gav förslag på hur det kunde göras, men själva träningen sker hemma med få störningar i början. När vi sedan släppte på M på spåret gick detta väldigt bra för att vara första gången. Lite splittrat i början, men när M fattat galoppen åkte nosen ner och ledde ända till mål. Då blev det fest. ;)

 

Nästa gång blir det andra aktiveringsövningar - balans/koordination och problemlösning.

 

 

Det är en ras man inte ser eller hör talas om särskilt ofta, men på något underligt sätt har två stycken lyckats hitta till mig på kort tid. ;) Den här treåriga killen hade varit hos frissan en gång tidigare, när vet jag inte. En vårstädning var på plats i alla fall. Tyvärr hade jag bara mobilkameran till hands. Ryggen är "utfrätt" på första bilden, men han var lika lurvig där som resten.

 

Snygging!

 

 

Minns ni den lilla maltesern i vintras? Som praktiskt taget fick skalas. Nu var det dags att frissas igen, denna gång var hon i princip tovfri och fick gå hem med 1 cm på kroppen. =) Hennes ansikte kunde man inte utröna så mycket av, dock. ;) Ett litet översiktscollage från början till slut nedan. Innan sista bilden blev hon badad och fönad också förstås.

 

En annan liten gynnare som kom till mig för första gången nyligen var denna terrier. En döv och så gott som blind senior som faktiskt bet mig i armen! Innan jag ens börjat göra något. Tur för mig att det inte var så mycket kraft bakom. Jag har viss förståelse då han hade svårt att förstå vad som egentligen pågick. Det fick bli munkorg till att börja med. Som ni kan se hade han redigt med ögonguck ansamlat under båda ögonen. Och det satt hårt.

Det var såklart inte skönt att arbeta bort det och under hade det börjat bildas sår. Jag kan inte nog understryka hur viktigt det är att hålla efter runt ögonen på hundarna, tänk själv hur det skulle vara att ha det så. Jag är tämligen säker på att det bidrog till dåligt humör.

 

Efter att jag fått bort det onda runt ögonen så hade jag en snäll senior på bordet. Natt och dag. Kunde ta av munkorgen och göra vad jag ville, han viftade till och med lite på svansen då och då och ville fjäskpussas lite. Ibland undrar man om de begriper att man ska göra det bättre för dem.

 

Ni som är här då och då vet att Loke rehabiliteras sedan oktober och att det har gått mycket bra! =) (Se exempelvis här) Vi har varit inne på de sista procenten på utåtrotatorer och semitendinosus nu, men stötte på patrull. Detta var inte så konstigt, det är själva roten till det onda, ursprunget eller vad man nu vill kalla det, som vi nått nu. Jag och Loke har inte kunnat komma vidare riktigt, då det har gjort för ont. Vi bestämde oss därför för att ta några intensivbehandlingar hos vår fysioterapeut istället för att försöka nöta själva - en osäkerhet hos mig att göra något fel. Så i några dagar nu har jag och Loke bott ute i skogarna hos henne. Och intensivt har det definitivt varit för Loke. En behandling på onsdagen och sedan två behandlingar om dagen torsdag och fredag. Han har genomgått elektroterapi, stretching och ultraljudsbehandling. Även med smärtlindring har det för Loke stundtals gjort ont, men också varit väldigt skönt. En ordentlig genomströmning i musklerna och muskler som "stängts av" har tvingats att jobba. Han har varit en fantastisk kämpe, jag är mycket stolt över honom. Elektroterapin tar ca 1½ timme och stretchingen och ultraljudet direkt på det ytterligare runt 1½ timme och han måste ligga (ibland stå) helt still under den tiden. Han har godtagit de rådande omständigheterna, men med en del missnöjesknorranden. ;)

 

Resultaten är därefter:

 

Jag har inga foton från stretchingen, för då var jag mer delaktig själv. Men ni har redan sett lite från tidigare inlägg om hans rehabilitering. Duktiga lilla blå.

 

Men det var inte bara tråkigheter vi gjorde där ute i skogen. Det innebar också härliga promenader! Loke njöt av att få röra sig lös, utan några krav och ingen trist stadsmiljö. Bara våra andetag som hördes där ute, annars - tystnad. Åh, vad jag njuter av det och åh vad jag längtar efter att bo på landet igen. Loke också.