Milou före (men jag hade hunnit rycka en del på ryggen innan jag kom ihåg att fota)
Det här är Milou, som lämnades in för trim och klipp idag. Lite tunn på sina ställen på benen, men lyckades forma dem någorlunda. Som synes står ju hans öron rakt upp istället för att vara vikta V-formade enligt rasstandarden. Söt är han i alla fall, oavsett vad den säger. ;)

Loke tar det lugnt medan matte jobbar.
Milou efter.

Pälsklingar finns nu på Facebook! Besök och gilla för att ta del av tips och intressant information från hela hundvärlden m.m., som ni kan hitta där, mer än vad som publiceras här. =) (Lägger inte upp alla småsaker här, även om det kan vara intressant.) Facebooksidan kommer att ta över nyhetsbrevet, i alla fall tills vidare.

<--- Den här knappen kommer att läggas till dem andra i vänsterspalten. Om ni inte redan har sett tidigare knappar, så ta en kik nu! Vi har ju en hel Youtube-kanal med videoklipp!

I Sverige är det vanligt att vi felaktigt använder ordet "trim". ;) "Hej, jag behöver hjälp att trimma min hund" hör jag ofta i telefonen. Sedan visar det sig vara en hund som ska klippas. Att trimma en hund innebär nämligen att rycka/plocka gammal päls med rötterna och inte, som många tror, att klippa en hund med maskin. Hundar som trimmas är strävhårsraser som exempelvis jack/parson russell terrier, irländsk terrier, strävhårig foxterrier och tax. Vissa hundar, som cocker spaniel och schnauzer, både trimmas och klipps - men på olika partier på kroppen. Trimhundar ska ryckas för att hålla bäst pälskvalité, om man klipper en trimhund så förstörs pälsen - den blir mjuk och den sträva strukturen försvinner. (Det går inte att ångra sig sedan, utan man får fortsätta klippa). En bra strävhårspäls lossnar lätt när den är mogen och man plockar den då för att lämna plats för frisk och stark ny strävhårspäls under.

Heidi är en blandning av flera olika raser, men bland annat springer spaniel och jack russell. Hon är en strävhårig hund.

Efter trimning.
Pudeln är däremot ett exempel på en klipphund. Sax eller maskin. I detta fall både och. Husse ville inte ha "pudeltassar" eller "pudelnos".

Den här veckan befann jag mig utanför min "comfort zone", då jag och Loke provade på att valla för första gången. Vi var båda lagom förvirrade över vad som skulle göras på bästa sätt, men fick ändå beröm av hon som instruerade oss. Loke är lite för het och behöver dämpas, men det är ett mycket bättre utgångsläge än att ha en hund som är trög på fåren. Han är i alla fall inte så het att han blir dum i huvudet och inte hör vad jag säger längre. ;) (Jag avbryter all form av träning om min hund blir "idiothund", eftersom han är stressad snarare än upphetsad om han plötsligt inte förstår signaler han annars förstår. Arousal = bra i vissa lägen. Stress = inte bra, då har det slagit över.) Det gick att säga åt honom att sätta sig osv, men jag skulle nog säga att han stod och vinglade precis på gränsen arousal-->stress. Han förstod snabbt vad som menades med herdestaven och han blev inte låg eller uppgiven om han fick en tillsägelse, utan fortsatte. Hon som instruerade oss tyckte att Loke var en trevlig hund. Det som ligger Loke lite i fatet är faktiskt lydnadsträningen, för han ville gärna försöka ta sig till mig. Så det finns en del att jobba på, men kul att han verkar lovande. Är det någon border collie-människa som läser bloggen kanske denne fnyser nu. ;) Jag har tidigare frågat folk som låter folk komma och valla hos dem om de velat ta emot oss, men alltid fått nej eftersom jag har en aussie och inte en border collie. Det är liksom ingen hemlighet att border collies är väl framavlade för sin uppgift - att valla. Aussies har aldrig varit renodlade vallare. Hon som instruerade oss gav en ganska bra jämförelse tycker jag: Aussien är som en allmänläkare, kan lite om mycket. Border collien är hjärtspecialisten.

 

Haha, min tomma blick ut i intet. Skämt åsido så får jag instruktioner, vi har fått pausa lite. Jag är dock ungefär så förvirrad som jag ser ut.
Loke håller koll, men håller kvar sitt "ligg" duktigt. =) Tyvärr är alla bilder där vi rör på oss bara ett enda sudd, då lokalen var mörk, så det blir bara stilla bilder.

 

 

Loke har invigt bädden på trimmet. Lokalen är lite kall längs med golvet, så det var behövligt med en ordentlig liggplats. Filtar, mattor etc är för omständigt att ha på ett hundtrim, eftersom det blir päls ÖVERALLT vare sig man vill eller inte. Även om man sopar undan pälsen man klippt bort när det är dags att föna hunden efter badet, så finns det alltid strån som yr iväg in i minsta lilla vrå ändå, alltid någon pälstuss man missat osv. Tyg suger ju åt sig päls väldigt bra, som alla hundägare som försöker vara lite finklädda en dag vet om. ;) (Jag har gjort ett undantag gällande gardinen, för det måste ju vara lite hemtrevligt också och tyg gör skillnad.) En Biabädd passade därför ypperligt. Jag överväger även att skaffa sådana där munskydd som tandläkarna har, för all päls jag andas in kan knappast vara bra i det långa loppet!

 

 

 

Nessie är en återkommande kund. ;) Hon är en cockerpoo och ni kan se en före- och efterbild på henne från hennes första besök via hundtrims-fliken ovan. Den här gången blev hon annorlunda frissad. Det är ganska roligt med blandraser, för det går ju att göra lite hursom när det inte finns någon rasstandard. (Det går givetvis även med renrasiga hundar som har en rasstandard, men här i Sverige är folk fortfarande generellt lite "inside the box" när det kommer till hundfrisering. Till skillnad mot exempelvis Japan där det är betydligt vanligare att frisera hundarna på mer fantasifulla sätt.)

 

Ägaren ville redan från början ha långa öron på Nessie, men första gången hon besökte mig så var de alldeles för toviga och pälsen fick klippas kort. Den här gången var det dock bara småtovor, som kunde redas ut.