Från och med i höst går Pälsklingar över till att använda märket Nature's Specialties. Deras produkter har funnits länge och talas om i goda ordalag från både vanliga hundägare och professionella hundfrisörer. Jag ser mycket fram emot att få använda det och har "provkört" på min egen hund förstås. ;) Han luktar underbart gott även när några dagar passerat, men det känns inte som att han kommit ut från en parfymbutik. Nature's specialties använder naturliga ingredienser som är biologiskt nedbrytbara och ogiftiga.

 

 

Den 29 juli gjorde jag och Loke anlagsprov i viltspår uppe i Lohärad. Jag fick det skriftliga protokollet först nu i slutet av veckan:

22° varmt, lätt vind, terrängtyp var både barrskog, lövskog, tätningar och kuperat.
Spårtid :17 minuter.
Provförlopp: "Hunden startade mycket spårnoga, klarade vinklar o blodavbrott helt perfekt, felfri till spårslut. En mycket spårnoga och lugn viltspårshund."

Domaren sade att han dömt ett trettiotal hundar hittills i år och att Loke hörde till de topp 3-4 bästa anlagshundarna, säker och noggrann. =)

Like a boss i spåret var han! Jag kunde inte vara mer nöjd. För er som inte vet vad viltspår är, så går det ut på att hunden ska följa ett spår gjort av en person som dragit en rådjursklöv (e.d.) efter sig och samtidigt blodat då och då under spårets gång. Spåret ska så att säga simulera ett skadat vilt. Man förbereder hunden på eftersök, skadeskjutet vilt eller trafikskadat vilt till exempel. Vid all jakt ska en eftersökshund kunna vara på plats inom två timmar om något gått snett. Hunden ska spåra lugnt och tyst, jag som förare ska kunna följa efter hunden utan att behöva slänga mig fram i skogen, man vill inte stressa ett skadat djur ännu mer, vilket man ju gör om man stövlar runt.

 

Det var en lurig plats där spåret gick en bit på en stig, för att sedan bli en tvär vinkel in i ett buskage och skogen igen. Domaren viskade till mig att där brukar många hundar missa och fortsätta rakt, men Lokes nos satt som på räls och domaren skrockade nöjt bakom mig. Även jag fick beröm som förare för att jag lät min hund sköta jobbet. ;) Det är bland det svåraste, märkligt nog, att lita på sin hund och inse att där ute i skogen är det han som vet bäst. En bäckfora korsade spåret vid ett tillfälle. Loke spejade rakt fram, vädrade lite, (spåret fortsatte bara rakt över), men nosade ändå några meter först åt höger och sedan åt vänster innan han gick tillbaka och klev över till andra sidan, fortsatte som ingenting. Mycket petig. Och han jobbade helt självständigt, slängde en blick över axeln ibland, men inget behov av att "be om hjälp" eller få stöd och uppmuntran att han gjorde rätt - för han visste att han gjorde det.