Under min hundfrisörsutbildning var det obligatoriskt att göra ett visst antal projekthundar. Nu har det ju redan hunnit gå ett par år sedan dess, men jag fick nu detta mail. Stene var en vildvuxen gammal hund (15 år) vars ägare inte riktigt hade kunnat ta hand om honom en tid. Inte den värsta hund jag fått in, men en insats var på sin plats, helt klart. Han behövde badas och klippas ner, men samtidigt bli klar så fort som möjligt för att orka.
"Hej, råkade klicka in här av misstag och insåg efter en stund att det var ju till dig som jag lämnade min älskade lilla Norwichterrier Stene för ett par år sen. Började kika igenom och ser ju att han finns med här på sidan - men vilket hugg i hjärtat det var att se bilden på honom... så ovårdad och hemskt på alla sätt. Du anar inte vad jag skämdes över att ens visa upp honom, men med en dement farmor är det ju inte så lätt tyvärr.
Men vilket lättnad och vad glad jag var när jag hämtade honom hos dig, så försiktigt och fin som du var med den gamla gubben! Vill helt enkelt i efterhand ge dig ett stort tack och eloge för att du tog hand om honom på allra bästa sätt!
Stene levde runt 1 år till efter vårt besök hos dig (och betydligt mer omskött så gott jag kunde se till!)
Hälsningar
XXXXXXXX"
"Lustigt" nog tänkte jag på Stene häromdagen och undrade hur det hade gått för honom. Så glädjande det då var att detta mail ploppade upp i inkorgen! Även om han har vandrat över regnbågsbron. Det är alltid upplyftande att få höra när man gjort något som uppskattas. Jag såg det ju på Stene själv när han vaggade iväg, men i alla fall. =) Jag har fått tillåtelse att publicera mailet.