Från någonstans har påståendet uppstått att endast veterinärer och hundsjukgymnast får ställa diagnos på hund och att hundfysioterapeut endast får arbeta utifrån det veterinär då skulle ha kommit fram till. Informationen jag fått i kontakt med Jordbruksverket är att lagen reglerar inte vem som får ställa diagnos. Däremot finns det bestämmelser om att en djurägare är skyldig att se till att ett djur ska få den vård det behöver. Det finns dessutom bestämmelser om vilka slags behandlingar man får göra om man inte är legitimerad. Veterinärer är inte de som har bäst kunskap om hundens muskler - och muskelmassa är en stor del av hunden och således något som hunden med hög sannolikhet kommer skada under sitt liv i någon grad. När du kommer in på klinik har du oftast, säg, 20-30 minuter där innan nästa patient ska in. Kanske får hunden gå lite fram och tillbaka i korridoren och blir klämd på lite här och där. Detta duger inte, utan en ordentlig rörelseanalys med påföljande genomgång av hela hunden är det mer gissningslek än något annat. Och man hinner inte med en adekvat rörelseanalys och genomgång på så kort tid. Jag har flera veterinärer som sade att min hund var fint och jämt musklad och det var inget fel på honom, men ni som läst hans rehabhistoria vet att så inte var fallet. Från detta inlägg kan ni i slutet finna länk till den utförligt beskrivna rehabhistorien.

Skillnaderna är så tydliga. Jag blir förbannad när jag tänker på att vi slösade bort nästan två år på att gå till undermåliga fysioterapeuter och veterinärer (veterinärer bör generellt inte vara det första valet om problemen med stor sannolikhet är muskulära, vet jag nu). Det ska inte behöva vara så att en vanlig hundägare ska behöva kunna en massa själv om hur hunden fungerar rent "mekaniskt". Men så ser det ut. I närmare två år av sitt liv fick Loke alltså gå med smärtor, smärtor som blev värre och spred sig allteftersom tiden gick och vi inte fick adekvat hjälp. Han kämpade på ändå, som så många hundar visar han inte smärta i första taget och främst var det kroppsspråket och hans rörelser som skvallrade. Felbelastningar och överbelastningar. Då kunde jag bara se att ¤något¤ var fel, något med bakvagnen. Vi hann besöka flera olika och ingen kunde hitta något fel mer än inflammationer och "ont i ryggen". Alla "proffs" hade mage att säga att han var jättefint och jämnt musklad (i själva verket hade utåtrotatorerna ((”rumpmuskulaturen”)) på höger sida endast ¾ av vänster sidas muskelmassa). Men det och mycket annat fick jag reda på först efter nästan två år då jag äntligen hamnade hos en fysioterapeut som kan sitt jobb. Inga vaga beskrivningar eller antaganden om ditten och datten, utan konkret och precist kunde hon peka ut alla fel, var ursprungsskadan satt och hur tidslinjen såg ut - vad som kom först och hur allt hade fortlöpt därefter med fel- och överbelastningar. Jag förstod, jag hade sett precis allt det, dock inte förstått allt jag såg. Jag insåg att min hund aldrig hade fått en ordentlig genomgång och rörelseanalys innan detta och att jag bara hade fått olika symptom upprapade till mig. Symptom är en yttring, en indikation på något - det är inte detsamma som att få en diagnos. "Ont i ryggen", "inflammation" här eller där osv, är symptom. VARFÖR har hunden ont i ryggen, VARFÖR har hunden inflammationer, VARFÖR är hunden halt osv? Det är frågan som ska kunna besvaras. Behandlar man bara symptomen kommer hunden aldrig bli helt bra, eftersom den faktiska orsaken förblir obehandlad. Ett tag blir hunden kanske bättre, för att sedan "skada sig på nytt", när den i själva verket aldrig blivit bra till att börja med.

 

 

 

Det var i slutet av 2013 vi kom till Små & Stora Tassar och äntligen fick hjälp och därifrån gick allt liksom från klarhet till klarhet. Det mesta kunde jag sköta själv, tro aldrig på någon som inte vill delge er ordentlig information och föreslår en massa fördyrande behandlingar och tillbehör hit och dit utan konkret förklaring vad det ska vara till för. "Bygga muskler". Jaha, vilka muskler då? Varför då? Kom ihåg att en skadad muskel aldrig kan tillgodogöra sig träning, så vill någon direkt slänga upp er hund på olika träningsapparater, sätta på tyngder mm för att "rehaba" den - dra i handbromsen och ställ frågan varför! Nöj er aldrig med att bara få lite vaga symptom uppradade - vi hundägare betalar en massa pengar för besök och behandlingar och det är dags att börja ställa lite krav. Jag har på allvar hört folk få sagt till sig att de ("proffset") inte kunnat hitta vad som är fel, bara att något är fel och ÄNDÅ sätter igång med träning på hunden för att "det brukar hjälpa på det mesta"! Herregud!!

 

Idag är Loke i sin bästa form någonsin, 7,5 år gammal. Rehab är sedan länge avklarad och träningen för att få honom jämnt musklad igen likaså. Jag underhållsstretchar och backtränar honom nu för att hålla honom fortsatt fullt rörlig och välmusklad. Den kunskap jag fått om min egen hunds "form och funktion" sedan vi landade hos Små & Stora Tassar gör att jag direkt känner av minsta lilla sträckning. De kurser hon hållit om anatomi och stretching samt rörelseanalys och felsökning bidrog också till ett betydligt känsligare öga och händer för små avvikelser. Det finns många trasiga hundar där ute.

 

Besök Fätorpets sida för mer information. =) Alla fem var sociala och tog för sig och lät sig inte hämmas över att vi främlingar kom och hälsade på. Tjoff så hade två valpar hoppat upp i knät. Och kameran skulle de fram och klättra på så fort jag var i markhöjd. Alla black tri, förutom en "Loke junior". ;)

 

 .

 

 

 

 

Några av er har ju sett inlägg om Lokes rehab när det begav sig. Idag har hans "rehabhistoria" kommit upp på "vår" hundfysioterapeuts blogg. Man behöver inte vara intresserad av just Loke för att tycka att det kan vara intressant läsning. ;) Här hittar ni inlägget.

 

 

Fjällräven Classic går ju inte av stapeln förrän i augusti, men vi förbereder oss redan. ^_^ Det blir första gången för både mig och Loke som vi kommer övernatta i tält. Första gången i fjällvärlden över huvud taget! Och ja, det är bara jag och Loke som ska testa detta i år, lilla fryslorten Gaia får stanna hemma med husse och alla bekvämligheter. ;)

 

Loke ska förstås bära en del packning själv, främst sin egen mat. Jag tar det säkra före det osäkra i en del fall och kommer till exempel packa med skor till honom att eventuellt ta på vissa sträckor eller om behov av extra skydd uppstår. Han har inte känsliga trampdynor, men "fjällmark" är något helt nytt för oss och jag fick berättat för mig att det kan vara ganska mycket vassa stenar en del sträckor. Eftersom det inte bara är att bryta och ta bilen hem om något skulle hända, så vill vi såklart undvika ens en liten sårskada.

 

 

Saker jag fortfarande går och funderar på: hur mycket skydd behöver Loke nattetid? Det kan bli några minus i augusti. Han har en bra, funktionell päls, men vad innebär det egentligen? Någon polarhund är han inte, men inte heller någon släthårig whippet eller pudel utan underull. Något liggunderlag känns självklart, men behöver han även något täcke/sovsäck? Jag vet sannerligen inte. Det går ju att packa med hur mycket saker som helst för att gardera sig mot precis allt, men jag försöker att hålla nere vikten att bära på under de här dagarna. Om någon som läser detta har lite insights att dela med sig av - kommentera gärna!

 

 

Jag ser hursomhelst otroligt mycket fram emot detta "event". =) Och om Loke visste vad vi ska göra, så tror jag han skulle göra det också. Jag tror han kommer trivas ypperligt med den typen av liv. När vi cyklade runt Gotland för några år sedan var det nog den lyckligaste tiden i hans liv, röra sig från plats till plats hela dagarna. Det var lagom mycket aktivitet i hans värld. ;)

 

 

Visst är hon söt? =)

 

 

 

Bästaste, fina aussie. Idag fyller du 7 år och vi begriper inte vart alla år tog vägen. Vi hoppas på minst lika många till med dig. <3 Detta års tårta bestod av en bit bröd, leverpastej, ost, lite torkad lammlever och lammlunga och som kronan på verket - en laxfilé. Allt är stora favoriter hos Loke, vissa saker mer nyttigt än annat. ;)

 

 

 

 

 

 

 

Från och med oktober till sista januari nästa år kommer jag att jobba heltid med annat. Det kommer vara ytterst blygsamt med hundar jag tar emot under denna period, tyvärr.

På bilden är det min fina Gaia som nu så sakteliga går över på mer Japanese style grooming när pälsen växer ut efter sommarens nerrakning. ^_^ Den som vågar sig på det erhåller alltid förmånliga priser hos mig, men förutsätter en välskött päls.

 

 

 

En kväll på Gotland fick jag fotografera denna härliga tollare, som gärna ställde upp på allt. Det var perfekt väder, med underbart ljus, och miljöerna var fantastiska. Ett par smakprov:

 

 

Som sagt, torrfodret hade funkat innan, men för mig är det självklart att en torr liten superprocessad nugget som serveras dag efter dag, år ut och år in aldrig kan vara det mest optimala att utfodra sitt djur med. (Det tyckte jag även medan jag utfodrade med torrfoder, men det tog lång tid för mig att våga släppa det jag alltid gjort. ;) ) Detta gäller alla mina djur, ska tilläggas. Jag gör egna foderblandningar till mössen och hönsen också och endast i nödfall skulle jag köpa hem dessa olika processade allt-i-ett-pellets som finns (och i mössens fall konstiga blandningar med suspekta infärgade klumpar i ((rosa, blå, lila...)). Det är inget fanatiskt alls med det, det känns bara givet.

 

 

 

Mina hundar får som synes bland annat fågelkött och folk ryggar ofta tillbaka och säger att de kommer bli sjuka i salmonella.